Efter en del velande vad jag skulle lägga tiden, så fick det bli zon 3. Alsterån är lång och zonerna är stora och tar tid att fiska av har jag lärt mig under alla mina turer hit. Tanken var att pröva zon 5 men efter jag kört vilse på grusvägarna och äntligen hittat tillbaka till Höneströmsdammen så fick det bli zon 3 och det ångrar jag absolut inte.
Jag parkerade vid åbron som är en liten handikappanpassad sträcka med brygga intill kanten av ån och som har en fin grillplats. Jag fiskade mig nedströms, vattennivån kändes perfekt något som kan vara avgörande särskilt vid fisket här i Alsterån då det lätt bli lågt vatten och mycket mer svårfiskat. Efter en halvtimmes fiskande och när de strömmande partierna övergår till med lugnflytande vatten så hör jag hur det "plaskar" längre fram. Snart ser jag ett par enorma vak längre fram, jag närmar mig sakta och nästan krypandes tar jag mig ca 10-15 meter ifrån vaken. Jag ser fisken går upp gång på gång och äter och "taila" i ytan. Jag uppskattar vikten på fisken till säkert 2 kg.
Jag fick ytterligare två st mindre öringar nedanför den aningen slitna hängbron nedströms även dessa på torrt, men höjdpunkten på dagen var verkligen att få se dessa stora öringar gå upp och vaka gång på gång, häftigt är ordet!
Jag parkerade vid åbron som är en liten handikappanpassad sträcka med brygga intill kanten av ån och som har en fin grillplats. Jag fiskade mig nedströms, vattennivån kändes perfekt något som kan vara avgörande särskilt vid fisket här i Alsterån då det lätt bli lågt vatten och mycket mer svårfiskat. Efter en halvtimmes fiskande och när de strömmande partierna övergår till med lugnflytande vatten så hör jag hur det "plaskar" längre fram. Snart ser jag ett par enorma vak längre fram, jag närmar mig sakta och nästan krypandes tar jag mig ca 10-15 meter ifrån vaken. Jag ser fisken går upp gång på gång och äter och "taila" i ytan. Jag uppskattar vikten på fisken till säkert 2 kg.
Jag knyter på en liten superpuppa då jag inte ser några direkta kläckningar så har jag svårt att avgöra vad den åt.
Men nästan direkt går fisken upp mot flugan och övertänd som jag var så var mothugget alldeles för snabbt och fluga och lina hamnade i närmsta björk. Det var inte gott om kastutrymme vilket gjorde det hela svårare men efter tafsbyte som var väldigt skakigt då jag ser fisken fortsätter gå upp och vaka nästan mitt framför mig.
Men nästan direkt går fisken upp mot flugan och övertänd som jag var så var mothugget alldeles för snabbt och fluga och lina hamnade i närmsta björk. Det var inte gott om kastutrymme vilket gjorde det hela svårare men efter tafsbyte som var väldigt skakigt då jag ser fisken fortsätter gå upp och vaka nästan mitt framför mig.
Nytt kast och nu sitter fisken, men bara för ett par sekunder då fisken snabbt sliter sig. Efter jag synat flugan som faktiskt var en aning böjd efteråt om detta berodde på dålig krokkvalité eller väldigt stor öring det vet jag inte. Men jag skulle få chansen igen.
Jag fortsatte nedströms och en ny stor öring går upp och äter, jag smyger så tyst jag kan fram till kanten och måtta ut kasten utan att försöka fastna i björk och buskar bakom ryggen. Öringen tar min bäcksländeimitation direkt och denna gången sitter den. Efter några minuter så har jag landat min största Alsteråöring någonsin, någonstans kring 1 - 1.5 kg som snabbt fick friheten tillbaka.
En fantastisk dag i Alsterån och ett återbesök får det bli inom några veckor. Insektslivet börjar ta fart och storöringen finns där i det humusfärgade vattnet i Alsterån.
Skitfiske på er !
