Idag bar det av till Alsterån för förhoppningar om vakande öringar och insektskläckningar.
Dessvärre blev det inte mycket av något av det.
Efter en snabb visit vid fiskecentret och fixat fiskekort, löste ett 4-timmars kort, gör aldrig det. Man ångrar sig bara.
Jag hade gärna stannat några timmar till men eftersom min fisketid var ute så var det bara att packa ihop grejerna och säga adjö för denna gången.
Jag började fiska vid zon 5 som är en endast catch and release sträcka med hullinglösa flugor. Jag bestämde mig för att vandra längs med ån i förhoppning om att se ett vak och göra mitt första stopp där och ta en rutinartad kopp kaffe innan första kastet.
Så jag gick och gick och gick i den grymt ansträngande "stigen" som mest bestod av tuvor och rätt var det var så var jag verkligen mitt ute i ingenstans i skogen.
Lyckades bra med att smälta in i miljön då jag nästan sprang på ett rådjur som låg och vilade i gräset, lite fumlande med kameran och några snabba bilder från håll försökte jag närma mig men det var rådjuret med på och for iväg som en blixt.
Till slut så bestämde jag mig för ett ställe som såg okej ut och när jag hällde upp kaffet kom då vaket som jag väntat på. Flera st på samma ställe och det verkade lovande. Men efter flera kast och olika flugor utan resultat eller några flera vak så gav jag upp den fisken och fortsatte vidare för att skrämma ännu ett rådjur som for iväg för att senare stanna uppe i skogen och skälla på mig som rådjur kan göra, var förmodligen inte omtyckt där.
Testade ytterliggare några ställen utan resultat och med en halvtimma kvar av tiden begav jag mig ner till ett svåråtkomligt ställe i zon 2 som jag tidigare haft kontakt med fisk.
Ganska uppgiven stannade jag vid ett ställe som såg lovande ut med en stor sten i mitten precis innan en liten forsnacke. Brydde mig inte om att byta fluga utan lät min nybundna tjecknymf sitta kvar. Direkt small det till efter ett kast nära stenen, gjorde snabbt mothugg för att se att den släppte direkt dock var det flugan som släppte, gick av. Förmodligen hade tafsen nötts under bilresan och in och utpackandet av flugspöet. Riktig nybörjartabbe och jag ser "enorma svallvågor efter fisken som simmar iväg. Väldigt lågt vatten så man såg tydligt att detta var en stor fisk säkert en bra bit över kilot. Jag förbannade mig själv över att jag inte kollat tafsen innan och att jag löst ett fyratimmars kort som snart var slut. Men snart kommer svallvågorna igen och fisken är tillbaka vid sin sten. Jag knyter på en ny tjecknymf och direkt vid det "plums" ljudet som blir av flugan när den landar i vattnet så far fisken iväg nedströms skrämd av min nymf denna gången.
Tiden var ute och jag får bege mig hemåt lite besviken över knuten, den stora fisken, och att jag inte kunde stanna längre.
Men supernöjd med att få komma ut och verkligen njuta av att vara vid ett strömmande vatten med flugspöet i handen och bara slappna av. Kanonväder hela dagen också och det var en befrielse att komma ur vadarna. Nästa gång blir förmodligen om tre veckor då ska jag se om öringen fortfarande står och vaktar vid sin sten.
Skitfiske!
Midna spanade efter vak
